.

Idag var de match mot wassaiterna eller vad dom heter..
Vi ledde hela matchen och allt var skit bra..
När de hade gått typ 20 minuter av andra halvlek så kastar linda en kontringspass till mig.

Passningen var skit bra och jag sprang efter den(kollade bara på bollen)
när jag sedan ska fånga bollen så springer målvakten ut och de är typ på 13 meter..

Hon springer då ihop med mig och jag faller ihop. Hon ber inte om ursäkt eller någonting.
Hade de varit en ordentlig domare hade hon fått ett solklart rött kort men så var inte fallet, domaren var helt efterbliven.
Jag känner hur någon annan tar över min kropp i någon minut,under den minuter direkt efter händelsen får jag total black out,
jag reser mig direkt och springer efter målvakten och börjar slå henne, jag kände bara hur hårt och mycket jag ville slå henne och de gick verkligen inte att sluta.

De har aldrig hänt förut och jag skulle aldrig någonsin göra så, men just denna gång grips jag av chock och rädsla men blev även förbannad. 
De var något som slög i mig som inte var bra. 

Jag skiter fullständigt i om jag skadade henne eller om något allvarligt hände, hon kunde gjort att mitt handbollsspelande var över för att hon går ut när jag inte ser henne..

Sedan jag flyttade ner till göteborg har jag inte haft några större skador, bara ont i ryggen och lite konstig känsla i axeln men de har inte varit något som gjort att jag inte kunnat spela. 
Och jag känner verkligen att jag är tillbaka till mitt gamla ja, (så som jag spelade/var innan jag flyttade)
och de är så viktigt för de är Sm steg 5 nu till helgen och vill verkligen att allt ska funka.

Men tack vare den där målvakten slog jag upp ryggen igen, de känns precis som de gjorde innan. 
Jag har otroligt ont..  Men de ända man kan göra är väl att fortsätta, vet inte om de kommer gå så pass bra som de gjorde innan men de får man väl hoppas på och vi får väl hoppas på att jag inte känner så mycket till helgen.